Kurdistan - Turkiet 0 - 2

Turkiets invasionshot har två mål: 1) Kurder ger upp Kerkok 2) Kurder ger upp Bakur. Båda målen uppnås sannolikt efter invasionshoten. Alla inblandade parter är samtidigt rörande överens om att Turkiet inte har råd med ett krig; varken politiskt, ekonomiskt eller militärt, och att Turkiet är den part som enbart kan förlora på ett eventuellt krig, medan Kurderna är de som har minst att förlora. Därför är det märkligt att Kurder gör eftergifter när läget för en gångs skull är så gynnsamt som nu! – Å andra sidan är turkar bättre affärsmän än Kurder. Det krävs inte så mycket mod för att lyckas i affärsuppgörelser, bara rikligt med skamlöshet och minimalt med heder. Turken är ordentligt begåvad med båda karaktärsdragen. Ett övermått av skamlöshet kan nämligen vinna en egendom och därmed även i viss mån heder, medan för mycket heder för det mesta lämnar en med enbart skam och därmed fattigdom. Det kommer dröja länge innan en situation liknande dagens uppstår igen. Till dess får KRG flyta på sin vilsne arab till "Kurdistan" i Bashur och vänta på bättre väder, – utan Kerkok och med ett paralyserat Bakur.
2 – 0 till Turkiet!

Hundkurden vs. cash & dijmin

Bland Kurder finns en hundkurd; det är hon som tror att ju mer inaktiv Kurden är desto större blir chanserna för ett fritt Kurdistan. Hundkurden fördömer all Kurdisk aktivitet, är gärna patetiskt liberal, naivit demokrat, löjligt utilitaristisk och destruktivt förstående för dijmins primitiva världsbild. Hundkurden har helt enkelt vänt på orsak och verkan och tror att Kurdens situation beror på Kurden själv: hennes orimliga krav och oresonliga idé om att leva ett fritt liv i ett demokratiskt Kurdistan. Den intellektuelle hundkurden kan i sina bästa stunder se dijmin som det verkliga – offret! Kurden ligger inte tillräckligt still under våldtäkten, Kurden visar inte tillräckligt mycket glädje under misshandeln och Kurden hurrar inte tillräckligt högt när hon blir bestulen. Hundkurden är den absolut mest effektiva produkt av assimileringsbrotten mot Kurdvaron: en självgående självförintare. Hon ser ut och låter som en Kurd, är upplyst och modern och har alltid en stenhård övertygelse om den rätta vägen. Hundkurden förför när hon förstör.
Vad gäller cash så är saken klar; en cash jobbar för dijmin av övertygelse om dijmins överlägsna värde (cash hatar sig själv och har hittat en väg ur sig själv), ekonomiska fördelar eller helt enkelt pga. dålig karaktär och feghet. Vad gäller dijmin så är även den saken klar: allt utom total utplåning av allt Kurdiskt är ett nederlag. Segern måste uppnås till varje pris, vare sig det sker med tvångsassimilering, censur, mord, misshandel, kidnappning, stöld, hot eller trakasserier. Problemet är varken cash eller dijmin – de levererar efter recept och är förutsägbara – utan just hundkurden: klistret mellan Kurden och dijmin; den som har en fot i varje dynghög och ständigt fungerar som bro mellan den frie kurden och dijmin. Klistret som håller ihop det som är dömt att gå isär – hundkurden drar bara ut på det oundvikliga; en självspäkare som får dåligt samvete av gott samvete och reproducerar gärna sin rationalitet i andra Kurder.

Kriminalitet största hotet mot Kurdistan

Kurdistans i särklass största problem är den höga kriminaliteten som den illegala invandringen skapat och som sponsras och uppmuntras av stater som Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Dessa stassponsrade kriminella invandrargäng är välorganiserade och förses med moderna vapen och underrättelser. De har även lyckats profilera sig som regelrätta arméer och stridsförband. Dessa banditgäng som härjar mer eller mindre fritt i Bakur, Rojava och Rojhelat ägnar sig åt traditionell kriminell verksamhet såsom stöld, hot, utpressning, våldtäkt, mord, misshandel och kidnappning. Krafttag mot dessa kriminella element är av största vikt för Kurdistans fortsatta överlevnad. Läget är kritiskt i Bakur, Rojhelat och Rojava. I Bashur har däremot kriminaliteten varit på stadig nedgång sedan början av 90-talet och där råder därför viss trygghet för de Kurdiska medborgarna. Denna lyckade modell bör kopieras av de övriga delarna av Kurdistan – snarast!

Kurder i Bashur inte tillräckligt förtryckta

I Bashur har den relativa friheten för Kurder skapat oro hos dijmin som fruktar att de Kurder som de själva kidnappat och förtrycker ska se friheten och demokratiseringen i Bashur som ett föredöme och organisera sig för att uppnå ett fullvärdigt liv i nivå med Kurderna i Bashur. Lösningen på detta "problem" – frihet, demokratisering. ekonomisk tillväxt och goda relationer till väst – anses vara en återgång till förtrycket som rådde i Bashur på Saddams tid (Saddam hängdes den 30 december 2006). Det skulle enligt dijmin skapa en situation där alla Kurder vore jämlikt förtryckta. Situationen idag anses från dijmins sida vara orättvis; istället för att alla Kurder ska ha det lika bra, ska alla Kurder ha det lika dåligt! En väldigt socialistisk tanke.

EU allt närmare ett medlemskap i den Kemalistiska Unionen

EU-rapport visar att man gjort stora ansträngningar för att anpassa sin politik efter Kemalistisk struktur där skenreformer och eufemismer ersätter verkliga förändringar. Tex kan Kurdi och kampen för fri- och rättigheter för Kurder inskränkas även i EU inom en snar framtid och anpassas till turkisk standard. Frankrike och Österrike är de hårdaste motståndarna till ett KU-medlemskap. Den svenske utrikesministern Carl Bildt väntas göra stora insatser på den fronten för att snabba på processen för ett inträde i KU.

turkisk kalkon på Kurdisk bekostnad

För att provocera fram en invasion av Bashur dödades 12 civila Kurdiska bybor av turkisk militär i Bakur, nära den konstruerade gränsen som skenbart delar Bakur och Bashur. Därefter skickade turkisk militär in en mindre, dåligt beväpnad grupp soldater (minst hälften etniska Kurder) för en sammandrabbning med PKK-peshmerga. Ett 30-tal ur den turkiska styrkan stupade (minst hälften av dem etniska Kurder) medan 8 tillfångatogs (fem av dessa tillfångatagna är etniska Kurder). Raseriet över det inträffade enade åter den turkiska ilskan och Kurdhatet fick ytterligare bränsle. Röster höjdes ännu ett snäpp för en invasion. De stupade soldaterna och de tillfångatagna soldaternas öden eldade på kraven på hämnd i alla turkiska TV-kanaler och tidningar. Nu hade man fått nog och världen skulle äntligen förstå! Men någonting gick snett. Senare släpptes de tillfångatagna soldaterna efter förhandlingar med DTP-politiker. Den väntade turkiska glädjen uteblev. Turkiska politiker beklagade offentligt frisläppandet och menade att det hade varit bättre om även dessa stupat. Man vägrade även att hämta hem sina soldater. Amerikaner fick flyga dem till Amed. De Kurdiska DTP-politikerna som mottog de frisläppta soldaterna anklagas nu för samröre med PKK och riskerar fängelsestraff. Planen som skulle skulle ge krigshetsarna en bättre position fungerade inte fullt ut. Succén blev en kalkon.

Frågan är: varför mördar man civila Kurder och skickar sedan "sina egna" soldater in i en säker fälla – på Kurdisk mark? Varför blir man vansinnig över den tragedi man själv regisserat och varför hänger man sedan läpp då fångar friges och PKK erbjuder fredliga förhandlingar? Vari består "hotet" mot den turkiska staten annat än staten själv?

Äktenskap – nyckel och lås för Kurdvaro

Det ställs ofta frågor om blandäktenskap bland Kurder, trots att det mesta kring dessa frågor är självklara för flertalet Kurder.
Nedan följer en kort redogörelse ur ett Kurdiskt perspektiv:

Först och främst är det viktigt att ha klart för sig att det enskilda skiljer sig från det allmänna. Det är därför ointressant för helheten att fästa sig vid enskilda fall. Ömsesidig kärlek är trevligt.

Politiskt, har Kurder alltid varit utsatta för assimileringsbrott med total utplåning som mål. "Varför" är ointressant. Det finns inget svar. Man skulle kunna kalla det "ondska", men det skulle varken förklara eller göra fenomenet rättvisa. Ur det perspektivet kan det därför vara bra att ägna en stund åt de punkter som följer nedan:

* Att Kurder gifter sig med icke-kurder som livsprincip utplånar – i sin förlängning – Kurdvaron. (På samma sätt som en bägare till slut töms på sitt innehåll om innehållet droppar ur den.)

* Att Kurder gifter sig med Kurder som livsprincip säkerställer fortsatt Kurdvaro. ( På samma sätt som en bägare förblir påfylld om den fylls på.)

* Det enskilda lyckade blandäktenskapet bevisar inte sin riktighet som livsprincip för fortsatt Kurdvaro. (En rosa elefant bevisar inte att alla elefanter är rosa.)
Det misslyckade blandäktenskapet bevisar sig fullständigt.

* Det misslyckade helkurdiska äktenskapet bevisar inte sin oriktighet för fortsatt Kurdvaro. (En gul elefant bevisar inte att alla elefanter är gula.)
Det lyckade helkurdiska äktenskapet bevisar sig fullständigt.

Med 'misslyckat' menar jag att barnen – och ofta den Kurdiska/Kurdiske föräldern – i förlängningen – förlorar sin Kurdiska identitet och upphör därmed att existera som Kurder, alltså utplånas – i enlighet med assimileringsbrottens slutmål.

Med 'lyckat' menar jag omvänt att den Kurdiska identiteten – Kurdvaron – närs och fortsätter att existera.

Slutligen:
Ett bra blandäktenskap är bättre/mindre dåligt än ett misslyckat helkurdiskt, även om det lyckade helkurdiska är bäst, – ur ett Kurdiskt perspektiv.
Ömsesidig kärlek är trevligt.

Att klappa hunden medhårs

Det skramlar riktigt högt i den nordvästra tunnan just nu. Den har tagit sig ända till söder och är "fast beslutna att utplåna terrorister", DVS. utplåna en av de få skötsamma Kurdiska kulturföreningarna som idag existerar: – PKK. Det faktum att de inte lyckats i Bakur de senaste 30 åren ger små utsikter för framgång i Bashur, – av många anledningar. Det vet dijmin och det vet Vi. Hur fast beslutna de är framgår av följande:
Skulle Kurdistan ge dijmin ett erbjudande om att antingen upplösa PKK för evigt eller stänga alla Kurdiska bibliotek runtom i världen för evigt, så skulle valet vara lätt för dijmin – reflexmässigt lätt. Även det vet dijmin, likaså Vi!